När sinnet mörknar
Bara en dag till att ta mig igenom innan påskhelgen, vilket innebär för min del att få extra lång helg och en dag kortare arbetsvecka i två veckor. Så skönt!
Just nu är ögonlocken tunga, så när helst kommer jag att slockna. Men samtidigt drar jag mig för att somna. Vill inte ha en ny dag, vill inte förlora mer tid med Simon. Vill få känna av hans närvaro i en liten stund till. Han kommer jobba kväll i morgon, så när jag kommer hem så kommer han inte vara här hemma. Normalt hade jag inte brytt mig så mycket, men just nu mitt i mensen så är jag känsligare och är lite extra "needy" på Simon. Typ som att han kommer dö eller försvinna för evigt.
Nej, nu orkar jag inte skriva mer. God natt!