Malin

Klockan 1.30 så vaknade jag första gången av värkar. De kändes men de gick att hantera. Började klocka värkarna och flyttade in i vardagsrummet för att låta Simon sova vidare. Lyckades sova till och från på soffan. Värkarna var oregelbundna och var kanske cirka 10-15 minuter mellan dem.

 

Klockan 6.00 så vaknade Simon och vi klockade värkarna tillsammans. De var fortfarande oregelbundna men kom lite tätare. Mellan värkarna tvingade Simon i mig frukost.

 

Klockan 10 så var värkarna jobbigare men fortfarande oregelbundna. De kändes mer och därför ringde Simon förlossningen som sa att vi kunde komma in. Så vi packade ihop våra saker och åkte iväg. Under resan in till Uppsala så började värkarna avta lite och jag kände direkt att detta var en onödig resa in. Men vi fortsatte ändå. 

11.15 så var vi framme och de hade lite fullt upp. Men vi fick ett rum ganska fort ändå. De  värkarna i en ctg i en timme och de var rätt starka men lite för oregelbundna. De kände sedan på livmodertappen och den hade knappt öppnat sig eller utplånat sig. Cirka 1,5 cm var jag öppen. Så det blev hemgång. 

Cirka 13 åkte vi hemåt från Uppsala. Kommer hem en timme senare och lägger mig i soffan och vilar. Bestämmer mig för att inte åka till förlossningen förrän vattnet går! 

Klockan 16 så har värkarna blivit otroligt jobbiga, men är fortfarande oregelbundna. Värkarna känns annorlunda mot innan. Försöker vila på soffan men blir svårt så sätter mig i ett varmt bad och det hjälper. 

Runt 17 så börjar jag känna att jag behöver bajsa men går hela tiden till toan utan att kunna göra något. Testar att sätta mig på pilatesboll men det var det värsta jag upplevt. Trycket neråt blev hemsk och det kändes ännu mer som att jag behövde bajsa. 

Vid 19 så kan jag inte sluta jämra mig. Jag håller Simon i handen och försöker ta mig igenom varje värk. 

Runt klockan 20 så började jag bo i badkaret. Det lindrar men det börjar göra ont, jag vill bajsa hela tiden och kan inte ligga still alls. Vill fortfarande inte ringa in till förlossningen för vattnet har inte gått. 

21.45 så klarar jag inte mer. Det tar för mycket av mina krafter och jag vill få hjälpmedel från sjukhuset. Så ber Simon ringa. Simon ringer in till förlossningen och berättar att jag har väldigt ont. Men eftersom vattnet inte har gått så ville de att vi skulle vänta i några timmar till. När Simon la på och berättade vad de sa så kände jag mig så modfälld. Jag tänkte att nu jäklar ska jag kämpa. Men redan efter nästa värk så kände jag att det inte skulle funka. Vi måste åka in

Cirka 22 kommer vi iväg efter att ha kämpat på mig kläder. Efter 10 minuter så inser jag att detta skulle bli värsta bilresan i mitt liv. Det var olidligt att sitta i bilen. Jag rörde runt, sträckte på mig, ställde mig på knä i sätet. På motorvägen började min kropp att krysta på automatik och det gick inte sluta. Jag vrålade och kände att mardrömmen aldrig skulle ta slut. Jag tänkte att nu skulle jag föda på motorvägen.. Nu var värkarna väldigt långa. Från att hålla i 1 minut tills att nu hålla på i cirka 2-2,5 min. Och pauserna varade bara i 30 sekunder. Så ja, jag var slutkörd.

Kloclan 23 så kom vi fram till förlossningen. Jag hade precis spytt och hade tagit av mig tröjan och bytt till andra byxor i bilen. Utan skor och strumpor kämpade jag mig in till förlossningen och möttes upp av en sjuksköterska. Precis då kom en värk och jag blev så svag i benen. Simon la armen runt mig och bar med mig efter sjuksköterskan som ledde in oss i ett rum. Där på rummet drog jag av mig byxorna och trosorna. En barnmorska kom in och undersökte mig. "oj då, du är helt öppen" sa hon och sedan satte en undersköterska på CTG. Då såg de att bebisens hjärtljud var låga och helt plötsligt var det jätte mycket folk i rummet. Cirka 8-10 människor dök upp och alla var stressade, troligen för att jag dök upp lite oväntat och var helt öppen samt att de var mitt uppe i ett rondbyte. Sedan kom läkaren in och såg till att jag ställde mig på alla fyra. Då blev hjärtljuden bättre på bebis. Sedan fick jag bricanyl som skulle pausa värkarna och låta både mig och bebis vila.

23.30 var klockan då värkarna började komma igång igen. Jag hade även fått lustgas och levde loppan! Testade att stå på alla fyra, ligga på sidan men jag hamnade till slut på rygg. Jag blev även av med lustgasen för att jag krystade lite för dåligt, jag var för hög tydligen och lyssnade dåligt. Men sedan gick det bra att krysta.

01.03 jag hade krystat så länge och en underbar koordinator peppade mig och guidade mig genom krystvärkarna! Hon var helt underbar och fick fram min inre styrka. För sen så kom lilla Sigrid ut till världen! När hon var halvvägs ute så sa de att jag skulle ta henne. Så jag tog tag i henne och fick dra ut henne och tog henne till mitt bröst. Där var hon. Min perfekta lilla flicka ❤️

Jag sprack lite i en hinna inne i vagina som de sydde med tre stygn. De såg även att ett kärl hade spruckit så jag blödde en del och de försökte få stopp på blödningen medan jag låg där och kände mig kluven, skulle jag fokusera på Sigrid eller blödningen? Men de fixade det fort och sedan sydde de mig efter jobbiga bedövningssprutor.

Nästa dag vid 13-tiden så fick vi åka hem. Nu i efterhand så önskar jag att vi fick stanna på BB till nästa dag.

Den jobbigaste men även den mest speciella dagen i mitt liv. Jag hoppas att jag får uppleva en till graviditet och förlossning igen ❤️