Första leendet
Bara några dagar efter hon blev en månad så gav hon oss ett stort leende när vi busade med henne. Våra hjärtan fylldes av ren glädje och vi kände sån ren kärlek till lilla damen.Vi har haft en riktig tuff första månad med hopplöshet och enorm sömnbrist som vi desperat försökt motverka med hjälp av tupplurer under dagen. All skrik, sömnbrist och kämpande med amningen kändes så värt när vi fick det där leende. Allt slit kändes värt för det där leendet och att hon idag mår så mycket bättre.
Det finns perioder så klart då hon får ont, men de kommer inte längre på nätterna så vi orkar ta fighten utan att bryta ihop. Eller snarare utan att jag bryter ihop. Simon har hela tiden varit fantastisk och tar hand om henne i timmar utan att bryta ihop och gråta. Han har en annan inställning än jag och det är tur det. Så vi inte är två som sitter och gråter och känner oss värdelösa som inte kan lindra hennes smärta.